Torsdag blev till fredag. En dag av väntan, av tysta förberedelser. Jag går en promenad med vår Sheepadooole, försöker hitta lugnet i stegen och låta den svala luften rensa tankarna. Men det går inte att lura kroppen. Pulsen bultar i handlederna, en envis rytm som avslöjar vad som komma skall i Nynäshamn senare i kväll. Den bultar för det som varit och det som ska bli.

I går kväll i Hall 2 handlade det om ren och skär överlevnad. Det handlade om den där tysta, nästan heliga lojaliteten till klubbmärket och till varandra. När pucken släpptes och Nynäshamn chockstartade med 0–1 efter bara tjugo sekunder, kändes det som om syret lämnade hallen. Men hockey är inte logik, det är moral.

Det var Aki Virtanen som vägrade vika ner sig när han satte 1–1, det var Lukas Öberg som visade kyla i powerplay fram till 2–1, och Carl Ericson som tryckte in det blytunga 3–1-målet. När matchen stod och vägde klev Alexander Öberg fram med 4–2 innan Viktor Kanerva stängde ridån med 5–2 i tom kasse. Bakom dem stod Albert Hobohm som en mänsklig mur med sina 28 räddningar. Poängen gjordes av Virtanen, bröderna Öberg, Larsson, Sörgardt, Romegård och Skantz – men segern vanns av kollektivet.

Nu lägger sig lugnet. Det korta, bedrägliga lugnet innan allt ska avgöras i dag, fredag. Play-in lever. Hoppet lever. Bussen rullar mot Nynäshamn för den tredje och helt avgörande akten. Där, i deras hall, ska vi hitta kraften en sista gång. Det är nu hjärtat prövas. Det är nu vi visar vilka vi är.

Till er som var där i hallen igår kväll, ni som tänkte på oss på avstånd, ni som höll tummarna tills knogarna vitnade och alla ni med ett bultande orange hjärta: Tack. Utan er är vi ingenting.

Och till dig, Ville – vi saknade dig igår. Vi hoppas att vi snart ser dig igen bland våra hjältar som imorgon kliver ut på isen. Krya på dig. Vi väntar på dig.

Sist men inte minst: Sat Andersson. Grattis till match nummer 100 – en milstolpe som osar karaktär och slit. Vi kommer sakna dig här hemma, men vi önskar dig all lycka och framgång på den andra delen av jordklotet där du nu ska skriva nästa kapitel. Tack för allt, Sat. Dig tycker vi verkligen om.

Vi ses i en annan hall ikväll. “Mellan betongen och drömmarna, där allt står och väger, där ses vi. Vi står där tillsammans, i väntan på stormen.”

Erick

Head of Communication, Solnas A-lag

Målskyttar & Assist – Solna SK

1–1: Aki Virtanen (Assist: Alexander Öberg)

2–1 Lukas Öberg (Assist: Rasmus Sörgardt, Anders Romegård)

3–1: Carl Ericson (Assist: Linus Skantz, Carl Larsson)

4–2: Alexander Öberg (Assist: Lukas Öberg, Anders Romegård)

5–2: Viktor Kanerva (Assist: Aki Virtanen, Carl Larsson)

Vänner, själsfränder, hockeyfamiljen.

Ni vet hur det känns. Ni som har passerat de där dörrarna till Hall 2 tusentals gånger – genom snöslask, vardagsstress och livets alla dalar. Ni känner doften av fuktig is och hoppet som aldrig riktigt lämnar lungorna. I kväll kände vi det hela vägen in i märgen. 13 mål. En urladdning i Nynäshamn som lämnade oss andfådda och sargade, men med en blick som redan är vänd mot nästa strid.

Vi såg Skantz, Kanerva och Blixt dundra in mål i en första period som var galnare än en feberdröm. Vi såg Romegård hänga två kassar och Tobias Ericsson visa vägen. Vi hade ledningen med 6–4, vi krigade, men i hockeyns värld är marginalerna brutala. En uddamålsförlust med 7–6 svider mer än slipdamm i ögonen, men den tänder också en eld som ingenting kan släcka.

Ritorp är inte bara en ishall. Det är vår hall 2. Det är här barn i existerande lag och lag som t.ex. Solna-07, Solna-09 och Solna-10 startade och våra existerande barn startar sina drömmar. Men framför allt är det platsen där vi alla möts.

Nu mobiliserar vi. Den här kallelsen går ut till Bagladies som håller ordning på allt, till våra veteraner som har sin historia i sina ärriga händer, och till det underbara gänget i Underdogs som personifierar spelglädje och gemenskap. Vi behöver er alla. Vi behöver föräldrarna i sekket, ledarna i kaféet och varenda granne och svärförälder som vill uppleva äkta passion – helt utan drama, bara med ett bultande orangea hjärta.

Vi står med ryggen mot väggen, och det är precis då Solna Hockey är som vackrast. Vi viker inte ner oss. Vi ger oss aldrig.

Vi ska vinna returen i Ritorp och tvinga fram en avgörande rysare på fredag. Men vi gör det inte ensamma. Vi behöver ett publikrekord som får taket att lyfta. Vi ska visa Albert i kassen och hela laget att vi står bakom dem varje sekund, varje skär, varje täckt skott.

Kom och känn värmen i gemenskapen, njut av Stockholms godaste varmkorv och bär fram vårt A-lag mot Hockeytvåan. Vi gör det här för historien, för framtiden och för varje sekund vi har spenderat tillsammans i den här hallen.

Vi ses i vår HALL. Nu vänder vi det här – tillsammans!

Med bultande orangea och svarta hjärtat,

Erick

Head of Communication, Solnas A-lag

Hör ni mig genom ljudet från kaffemaskinen och skridskoslipen? Hör ni hjärtat som bultar i takt med puckarnas hårda klang mot sargen i Hall 2?

I över tio år har jag vandrat i de här korridorerna, andra har gjort det längre. Jag har sett belysningen blinka till i division 4-mörkret och känner kylan bita så hårt i märgen att man undrat om blodet förvandlats till is. Vi har harvat i division 3, slitit i motvind och lärt oss att en förlust bara är en lång omväg till en seger. Det har varit år av ljuvligt slit, av skratt som ekat mellan betongväggarna och minnen som etsat sig fast likt märken efter en slagskotts-puck på skridskon.

Och nu står vi här. Play-in till division 2. Det är så vackert att man vill gråta i en snödriva! Det kan gå! Fattar ni? Det kan faktiskt gå hela vägen.

Men mitt i dramatiken, mitt i de darrande nerverna, finns tryggheten. Vår korv. Stockholms absolut bästa hockeykorv! Den är inte bara föda, den är poesi i korvbröd. En symfoni av kött, senap och gemenskap som smakar bättre än en sudden-seger en tisdag i november. Den korven har räddat fler själar än vad någon psykolog någonsin lyckats med.

En djupt menad passning går också till vår ledarstab. Tim, Raine, Dick, Robin  och andra som varit närvarande. Ni som står där i hallen och båset med is i magen och eld i bröstet. Tim som analyserar varje byte och orkar tro när vi andra bara ser suddigt av spänning. Utan er vore vi som en herrelös puck i mittzon – med er är vi en lagmaskin!

Här är de, våra krigare, våra konstnärer, de som bär föreningens hjärta på sina axlar:

Anders Romegård, Lukas Öberg, Aki Virtanen, Robin Dahlqvist, Linus Skantz, Rasmus Sörgardt, Alexander Öberg, Joakim Palmqvist, Ville Virtanen, Jens Karlsson, Edwin Lindström, Robin Blixt, Robin Weine, Douglas Ek, Alexzander Härling, Andreas Gurfeldt, Gustav Sunnqvist, Carl Larsson, Carl Ericson, Viktor Kanerva, Tobias Ericsson, Oskar Pettersson, Christian Holmblad, Andreas Paulsson, André Sarstedt, Anton Ståhl, Niclas Arknell, Satira Tawon Andersson, Fredric Larsson, Hampus Skantz, Miks Grundmanis, Emil Andersson, Servan Alaca, Fabian Sivnert, Albert Hobohm och Isak Baran Andersson.

Oavsett om pucken studsar stolpe in eller om vi får kriga i motvind, så ska vi vara där. Jag kommer att vara där. Jag vill uppleva det här, jag vill dela stödet och ge allt för vårt A-lag. Vi gör det med humor (man måste kunna garva när man får snö i nacken!), med sol i sinnet och med en bottenlös kärlek till världens vackraste sport.

Vi ses vid hall 2. Ta en korv, håll andan och skrik tills rösterna spricker. Nu skriver vi historia!

Signerat vid tangentbordet,
Erick

SÅ HÄR SPELAR VI:

• Tisdag: Match i Nynäshamn.

• Torsdag: Vi fyller Ritorp – nu lyfter vi taket!

• Fredag: Ev. avgörande match i Nynäshamn.